The Power of Flowers

Cikoria (Cichorium intybus) kallas också vägvårda och är en mycket gammal kulturväxt. För en äldre generation är den nog mest känd från Rich’s kaffesurrogat som ersatte kaffe under 2:a världskriget och var en blandning av rostad råg och cikoriarot.
Den har använts som medicinalväxt och ansågs bota gallsten och underlätta matsmältningen. Roten sägs innehålla antioxidanter och verka inflammationshämmande.

Cikorian förekommer vilt i södra och mellersta Sverige, Det är en trevlig trädgårdsväxt, blir en upp till en meter hög buske och blommar från juli in i september. Blommorna uppskattas av bin och humlor. Sprider sig villigt genom frön.
Såg att det finns “Cikoria Not Coffee” att köpa på nätet – men dyrt!

Malva sylvestris är en gammal kulturväxt som länge funnits runt våra gårdar och hus. Den ansågs sänka feber, botade de flesta former av värk och hjälpte mot insektbett och sår. Bladen ansågs främja födseln och kunde till och med avgöra ifall en kvinna var fruktsam. Den motverkade kärleksdrycker eftersom den hjälpte människan att ställa sig över sina passioner. Inte minst kunde malvan fungera som ett botemedel mot dumhet!

Malvan är “två eller flerårig” – vad nu det kan betyda. Jag har haft den ett år så vi får väl se. Kanske blir mina inlägg smartare i framtiden!

Clematis columbiana kommer från Klippiga bergen och kallas där Rock Clematis. Jag har inte sett något svenskt namn, men Klippklematis borde väl passa?

Enligt expertisen bildar den låga, upp till 3 meter långa revor och kan slingra sig upp i buskar och träd. Min planta växer som en ganska kompakt rosett, men jag har inte haft den mer än 2 år så vi får väl se!
Som alla Klematis vill den ha det svalt om fötterna.

Anemone rupicola blommar villigt och blir ca 15 cm hög. Trivs på väldränerad jord eller i stenparti där den kan breda ut sig. Förekommer naturligt på hög höjd i Himalaya och i sydvästra Kina.

Läste i ett forum om hur underbar och härlig den här Riddarsporren anses vara.

Själv tycker jag att det gör sig förtjänt av sitt latinska namn: Delphinium triste

Magnolian har återkommit med en andra blomning, faktiskt bättre än den i våras!

Amerikanskt judasträd tillhör familjen ärtväxter och förekommer naturligt i USA och Mexico. Enligt uppgift blir den 1 till 2 meter hög, det verkar strämma bra.
Jag var väldigt osäker på härdigheten innan jag skaffade den, men hittade referenser om att den klarat vintrar med ner mot -20 i USA. Första vintern svepte vi in den i säckväv, men den har efter det fått klara sig på egen hand vilket gått bra.
Den blommar på våren med små rosa blommor på bar kvist.

Det finns också ett europeiskt judasträd som växer i Sydeuropa och Asien men den blir mycket omfångsrikare, upp till 12 m hög.

Sibirisk vallmo “Garteszwerg” ser med sina stora petaler ömtålig ut, men den är tuffare än man kan tro. Den tål mer av både regn och blåst än väntat!

Färgen kan variera från vitt över gult till rött.

Det blev för några år sedan nödvändigt att flytta buskpionen Zaho Fen. Den var inte alls nöjd med det, även om den såg ut att trivas så producerade den inga blommor. Förrän i år! Två stor knoppar kom det, den ena bröts av en dag med stark vind men den andra gick fram!

Bara januari men buskpionen visar tecken på att vakna!

Det kan inte vara bra att vintervilan uteblir.