Det svenska namnet låter kanske inte så vackert: Hårig skugglilja (engelska Hairy toad lily), men som framgår av bilden är det inte helt oförtjänt.
Det är en härdig liljeväxt som kommer från Japan. Trivs bäst i halvskugga och om jorden inte får torka ut. Min blommar ganska sent på hösten.
Pysslingnäva (Eroduim Bishop’s Form) skall vara perenn, men det verkar vara svårt att få den att övervintra. Behöver god dränering för att ha en chans att klara våra blöta vintrar. Lär gå att övervintra i kruka inomhus för att plantera ut till våren.
Om man i jakten på mördarsniglar stöter på den här, så gäller det att som Smålänningarna säger ‘hia sig’!
Den här fläckiga skönheten (?) är en Pantersnigel som lever av döda växtdelar, alltså en nyttig nedbrytare. Det finns faktiskt norsk forskning som säger att den ger sig på och till och med kan döda mördarsniglar!
Jag trodde att den här kallades Silvernäva, men har sett att den också går under beteckningarna Jordnäva och Silkesnäva
Hur som helst, det är en Geranium cinereum ‘Ballerina’
Min Kalmia latifolia har länge varit en nedslående syn. Långa bara grenar och en liten bladtofs i toppen. Så egentligen tyckte jag inte att jag hade mycket att förlora, i slutet av maj klippte jag ner den till en höjd av 5 – 10 cm.
Sedan hände absolut ingenting. Och ingenting. Det blev inte av att gräva upp eländet – och tur var väl det, för i mitten av augusti började små gröna skott att bryta fram från veden! Och nu ser den så här frisk och glad ut:
En del växter förmår att smycka sig även utan blommor. Efter regnet håller Klippoxalisen länge kvar vattendroppar, de gnistrar som diamanter i bladverket när solen tittar fram.
Nävor har vackra blommor, men de har en tendens att bli lite yviga och har då svårt att stå emot regn och vind. Ett undantag är Silvernävan – alltså till och med ovanligt vackra blommor har den, men växtsättet är kompakt och lågt, så den håller sig på sin plats.
Det är en långväga resenär, Kina, Sibirien och Mongoliet kommer den ifrån!
Ur Cooley’s Gardens katalog från 1940: “All that has been said about this gorgeous Sass creation is true, but it simply has to be seen to be realized.”
Jag kan inte annat än instämma. Jag blir lika överraskad och förtjust varje försommar när den blommar, jag kom inte ihåg att den var såå vacker!
Nu blommar Tovsippan (Anemone sylvestris). Britterna kallar den “Snowdrop Windflower”, väldigt passande när man ser de vita blommorna på sina smala stjälkar dansa för vinden.
I Sverige finns den vild på Öland och Gotland. Klipp fröställningarna annars växer den snart överallt.
Jag har länge suktat efter en Svavelpion (Paeonia mlokosewitschii) och när jag gick i pension förärades jag en av mina systrar och svågrar. Redan året efter kom den med den första blomman.
Svavelpionen kommer från Kaukasusområdet och har fått sitt svåruttalade namn efter sin upptäckare polacken Ludwig Mlokosiewitcz. Som en anspelning på detta kallas den ibland Molly the Witch.