Min Kalmia latifolia har länge varit en nedslående syn. Långa bara grenar och en liten bladtofs i toppen. Så egentligen tyckte jag inte att jag hade mycket att förlora, i slutet av maj klippte jag ner den till en höjd av 5 – 10 cm.
Sedan hände absolut ingenting. Och ingenting. Det blev inte av att gräva upp eländet – och tur var väl det, för i mitten av augusti började små gröna skott att bryta fram från veden! Och nu ser den så här frisk och glad ut:
